Så kan Halvhögt knota användas i en mening
- Då steg oron och ångesten åter i hans sinne, och han talade halvhögt och vred sina händer :
- Och under det att jag i sakta mak fullbordade min klädsel, rabblade han halvhögt en massa namn.
- - Nej, man skall aldrig göra några frågor, svarade hon halvhögt utan att se upp.
- Lite var började knota och ansatte kaptenen, som orubbligt svarade : lugn, mina herrar !
- viskade han omedvetet, halvhögt och med den vackraste röst för sig själv.
- ropade han halvhögt och stirrade upp mot taklisten - hatar mig ?
- Dalkarlar och bohuslänningar stödde sig mulna över muskötpiporna, men Södermanlands bataljoner begynte knota.
- De mötas på bron under tungsint tystnad, en och annan säger halvhögt som hastigast några ord i förbifarten.
- - Kom, sade hon halvhögt, vän och befriare !
- sade Jeppe halvhögt för sig själv, där han gick.
- Omigen läste han halvhögt som gammalt folk brukar :
- Han gjorde det lugnt och stilla, utan att tveka och utan att knota.
- Det är bara en massa duvor, som ropar halvhögt och kuttrar åt varandra.
- Det här skall Jonas tycka om, när han kommer, sade hon halvhögt, och steg in.
- Fåfängt är det att vi tvivla, att vi knota, att vi oroa oss.
- Hon ropade halvhögt :
- Förvånad över fenomenet ropade Louis de Lorche halvhögt :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
